Suburbian dreams - "Nu skrattade jag så mycket så att jag blev ledsen också..."

Idag på lunchen skrattade lilla W så mycket att han började gråta. Vi andra satt med magknip och kippade efter andan - det bästa med att jobba på dagis är att man aldrig har tråkigt. Det är också underbart att spendera dagarna med små individer som är precis lika lättroade som jag, älskar Disney lika mycket och tycker att Kaplastavar är det bästa som finns i hela världen.

Jag fick äntligen tid på sjukhuset idag också. Det tog en och en halv timme. Tydligen så hade mina mått blivit slängda, så vi fick börja om från början helt. Min läkare grät nästan när hon såg hur dåligt skick mina inlägg och fötter/vrister var. Hur klarar jag ens av att stå upp? (Svar: värktabletter är min bästa vän!).

Imorrn jobbar jag på Källan hela kvällen, kom förbi och kramas lite vetja!