Suburbian dreams

Jag började gårdagen med ett tandläkarbesök. Kul. Sen försökte jag få tag på mina vänner för att se vilka som ville fira min 19-årsdag med mig. Och ingen var hemma. Cicci skulle till sina ”bästa kusiner” i Falun, Fredrik hade helt enkelt inte tid med mig, Maciek skulle jobba och Karin BH den jäveln la till och med upp ett inlägg om att hon åkt till småland (inlägget innan detta). Jag kände mig helt stört övergiven och galet förbannad haha. Sedan började jag få mystiska sms och telefonsamtal om att jag blev tvungen att stanna hemma på kvällen, och även att jag skulle gå upp till Karin för att hon trodde att hon glömt en spisplatta på. Då började jag bli misstänksam - men oj vad förvånad jag blev när alla mina ”upptagna” vänner hoppade fram i dörren till hennes hus! Från att ha känt mig som världens mest dissade människa var det lite chockande att inse att de spenderat en hel dag med att planera och försöka hålla det hela hemligt från mig. På terrassen var det uppdukat för middag, Karin hade lagat min favvorätt (veggolasagne) och sen tiramisú till efterrätt, Cicci hade fixat supergott rosévin och de hade tydligen alla varit där mycket tidigare allihopa och fixat i ordning allt.  Hur många människor har såna vänner liksom?! Helt ärligt en av de bästa födelsedagarna i mitt liv. TACK! <3

Som 18-åring lärde jag mig att livet aldrig blir lätt, hur man förlåter folk på riktigt och hur viktigt det är, att Gud faktiskt aldrig överger mig oavsett vad jag gör eller går igenom, att den enda som kan kämpa för dig i slutändan är du själv och att man aldrig ska underkatta stödet från vänner och familj. Och allt som har hänt sedan min förra födelsedag har verkligen gjort mig till en bättre människa. Jag och Peppe (hihi) har för övrigt kommit fram till att 19 faktiskt är det bästa att fylla. 19 är året då man kan göra vad man vill - man är klar med skolan, man har inte börjat plugga seriöst än och man har hela livet framför sig. Det här kommer att bli bra. Framtiden – here I come! :D