Drunkorexia
Sitter och dricker kaffe, äter choklad (haha) och tittar på the Tyra show där de pratar om ett relativt nytt fenomen som kallas för "Drunkorexia". Det handlar helt enkelt om att man inte äter något på dagen för att kunna gå ut och binge-dricka hela natten utan att gå upp i vikt eftersom det är så mycket kalorier i alkohol. Fem öl mostvarar ungefär en kvinnas dagsbehov av kalorier, så om man dricker det på en kväll har man "använt upp" det man kan få i sig under en dag utan att gå upp i vikt. "Lösningen" blir då alltså att svälta sig själv tidigare på dagen för att ge sig själv möjlighet att dricka på natten. Självklart är detta vanligast bland unga kvinnor.
Som alla tjejer så oroar jag mig för min vikt. Jag tror att det finns otroligt få tjejer i vår ålder som inte bryr sig om hur de ser ut, och dom som säger att dom inte gör det ljuger antagligen. Jag skulle inte säga att jag bryr mig så mycket i dagsläget (jag har medvetet gått upp i vikt de senaste veckorna för att kompensera för de kilon jag gick ner i vintras när jag inte mådde så bra), men jag kan också ärligt säga att jag har varit besatt av min vikt i olika perioder sen jag var elva år gammal. Jag vill inte hävda att jag någonsin haft en ätstörning, men visst har mitt förhållande till mat varit ansträngt from time to time. Jag känner igen mig i beskrivningarna av hur bra det känns när man inte ätit på en hel dag. Hur ren man känner sig på insidan när man vet att man inte fått i sig några kalorier på länge, och hungern går över i en känsla av att man verkligen åstakommit nånting. Att man är stark och har kontroll. Och det värsta är att jag inte ens tror att det är ovanligt att tänka så, även om det faktiskt är helt sjukt.
Men att sluta äta normalt för att man ska kunna dricka så mycket som möjligt på kvällen? Att ha ett normalt kaloriintag men att välja att dricka sitället för att äta upp det? Att vara så besatt av att vara full och inte gå upp i vikt känns som ett mycket mer sjukligt beteende än att bara vilja vara smal. Eller?
Ni kan läsa mer om drunkorexia här.
//Cissi
Som alla tjejer så oroar jag mig för min vikt. Jag tror att det finns otroligt få tjejer i vår ålder som inte bryr sig om hur de ser ut, och dom som säger att dom inte gör det ljuger antagligen. Jag skulle inte säga att jag bryr mig så mycket i dagsläget (jag har medvetet gått upp i vikt de senaste veckorna för att kompensera för de kilon jag gick ner i vintras när jag inte mådde så bra), men jag kan också ärligt säga att jag har varit besatt av min vikt i olika perioder sen jag var elva år gammal. Jag vill inte hävda att jag någonsin haft en ätstörning, men visst har mitt förhållande till mat varit ansträngt from time to time. Jag känner igen mig i beskrivningarna av hur bra det känns när man inte ätit på en hel dag. Hur ren man känner sig på insidan när man vet att man inte fått i sig några kalorier på länge, och hungern går över i en känsla av att man verkligen åstakommit nånting. Att man är stark och har kontroll. Och det värsta är att jag inte ens tror att det är ovanligt att tänka så, även om det faktiskt är helt sjukt.
Men att sluta äta normalt för att man ska kunna dricka så mycket som möjligt på kvällen? Att ha ett normalt kaloriintag men att välja att dricka sitället för att äta upp det? Att vara så besatt av att vara full och inte gå upp i vikt känns som ett mycket mer sjukligt beteende än att bara vilja vara smal. Eller?
Ni kan läsa mer om drunkorexia här.
//Cissi
Kommentarer
Trackback
