Suburbian dreams

Det känns lite för mycket just nu. Lite för mycket av mig som är ute på hal is, lite för många delar som är rätt utsatta. Och trots att jag försöker mitt bästa så kan jag inte riktigt hindra paniken från att börja röra sig inom mig, inte riktigt kontrollera rädslan som smyger sig på och inte riktigt övertala mig själv att det faktiskt är lugnt. Det var så länge sen jag kunde bli helt iskall av skräck över att vara såhär osäker. Borde jag inte lärt mig vid det här laget? Jag försöker bara klamra mig fast vid det enda lilla uns tillit jag har kvar och tro på att det finns löften som faktiskt är uppriktiga. Allra mest för att jag inte egentligen har nåt val.

Man ska helt enkelt inte fästa sig för mycket vid personer. Risken är så himla stor att de försvinner.

And I just can't look, it's killing me
Turning through sick lullabies
Choking on your alibies
Let me go...