En blondins bekännelser...

nu är jag hemma i sollentuna igen, har bestämt mig för att fira mina sista timmar av mitt sista höstlov med att vara en fantastiskt relaxad tjej, spa, te och choklad och hade jag fått välja hade jag haft en spa kompis...

och bara för att jag tillåter mig att slappa och bara låta tankarna flyta iväg så börjar jag tänka på hur rädd jag är för att jag faktiskt är på väg att falla igen, jag går runt och nynnar, jag fantiserar iväg och börjar känna mig allmänt fjantigt kär, det här är inte vad jag brukar vara. Och ni som endå känner mig i verkligheten vet att jag är en fruktansvärt icke.romantisk människa, en person med extrema problem med att bli kär och för den delen att vara trogen, nej jag är nog min egen värsta fiende i det här fallet





Och jag tror jag får leva med det, jag är nog inte menad att lyckas med det här som kallas kärlek, det är hårt, jag vet att jag kan få vad jag vill ha men jag vet att jag inte klarar det, ungefär som att ge en unge en stor skål med godis och sedan be den att inte tappa, och det första ungen gör är att tappa...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0