Suburbian dreams

Gårdagskvällen var fin. Trots min sjukdom som verkligen inte vill ge sig så var den faktiskt det. Lyckan var fullständig då jag sprang ut ifrån Källan för att attack-krama A eftersom jag saknat honom så mycket, när alla sa att det var värt att krama mig trots smittorisken och när vi lekte alla de där galna lekarna med dem det faktiskt är roligast att leka galna lekar med.

Lite lätt svedda ögon får man stå ut med. Det är värt det.