Suburbian dreams

Imorse åkte jag hemifrån tidigt för att hålla ett föredrag om Fairtrade som jag själv fixat på min mormor och morfars pensionärsboende. Varje tisdag morgon har de en frukostklubb med inbjuden föreläsare (Denna vecka feat: undertecknad), och jag drog publikrekord med 26 deltagare. Vanlig publik är tydligen ca 8.

Tekniken strulade. Det var första gången jag höll föredraget för vuxna. Jag hade inte övat tillräckligt. Det var för mörkt för att jag skulle kunna se mina anteckningar. Men nånstans mitt i allt så insåg jag att det är just precis det där jag vill hålla på med. Och istället för att fumla med anteckningar och den dumma PPn så fokuserade jag på det som jag tycker är viktigt med Fairtrade. Varför det gör skillnad. Hur lätt det är för oss att påverka. Och fyrtio minuter swischade förbi på ett ögonblick.

Efteråt kom en tidigare VD på SIDA fram till mig och sa att jag hade verkat fantastiskt engagerad och att det var jätterolig att höra på. Även en journalistikprofessor som jobbat hela sitt liv med att föreläsa sa att inte ens han hade kunnat klara av att bara fortsätta när inte tekniken gick igång alls. Jag gick därifrån som på små moln. Och nu känns det inte lika jobbigt att jag måste läsa en hel Matte C-kurs i vår. Det är det här jag är född för.