Suburbian dreams

'

Imorse åkte jag hemifrån tidigt för att hålla ett föredrag om Fairtrade som jag själv fixat på min mormor och morfars pensionärsboende. Varje tisdag morgon har de en frukostklubb med inbjuden föreläsare (Denna vecka feat: undertecknad), och jag drog publikrekord med 26 deltagare. Vanlig publik är tydligen ca 8.

Tekniken strulade. Det var första gången jag höll föredraget för vuxna. Jag hade inte övat tillräckligt. Det var för mörkt för att jag skulle kunna se mina anteckningar. Men nånstans mitt i allt så insåg jag att det är just precis det där jag vill hålla på med. Och istället för att fumla med anteckningar och den dumma PPn så fokuserade jag på det som jag tycker är viktigt med Fairtrade. Varför det gör skillnad. Hur lätt det är för oss att påverka. Och fyrtio minuter swischade förbi på ett ögonblick.

Efteråt kom en tidigare VD på SIDA fram till mig och sa att jag hade verkat fantastiskt engagerad och att det var jätterolig att höra på. Även en journalistikprofessor som jobbat hela sitt liv med att föreläsa sa att inte ens han hade kunnat klara av att bara fortsätta när inte tekniken gick igång alls. Jag gick därifrån som på små moln. Och nu känns det inte lika jobbigt att jag måste läsa en hel Matte C-kurs i vår. Det är det här jag är född för.

Nu är det 2011. Året som kommer bli så mycket bättre än 2010. Så mycket mer omvälvande än 2011. Året då livet börjar på riktigt. Året då jag fyller 20, kommer börja på universitetet, kommer resa ut i världen. Året då drömmar ska slå in.

Förra året slutade förvånansvärt bra. Trots att det var svårt att skiljas från mina små myrlejon så fattade jag beslutet att inte acceptera erbjudandet om fast jobb där resten av läsåret. Det var inte roligt att se hur besvikna både barn och föräldrar blev, men jag kände ändå att jag måste hålla mina möjligheter öppna. Kunna vara fri att göra vad jag vill. Så efter många hjärtekrossande avsked flydde jag landet med familjen och begav mig till Vietnam, ett land som verkligen inte är för nybörjare och där alla är besatta av jultomten. Jag såg soluppgången över Mekong-deltat, kröp i Viet Cong's unerjordiska tunnlar och besökte Presidentpalatset, och har prickat av en hel del saker på min Bucket List. Sedan styrde vi kosan till Thailand och Hua Hin, som var mer som att komma till Mallorca eftersom att det bara var svenskar där. Några chilliga dagar och kopiösa mängder fruktdrinkar senare åkte vi till Bangkok och våning 25 på ett gigantiskt hotell, vilket faktiskt innebar att vi kunde fota fyrverkerierna uppifrån på nyårsafton. Besök på MBK och Mo Chit ledde till införskaffandet av en kabinväska och hysterisk ompackning för att inte överskrida viktgränsen på vägen hem.

Hem till kalla Sverige, några hysteriskt oproduktiva dagar innan helgen. Spelkväll i bandhagen med människor man inte sett på en evighet. Jag och Maciek stod i baren på den mest episka festen någonsin, hem halv sju på morgonen och inte många timmars sömn innan en viss pojke bestämde sig för att komma hem från andra sidan Europa och allt återgick till det normala. Dags att börja dra sitt strå till stacken igen och bli en fullvärdig samhällsmedborgare. Jobbjobbjobb. Utgång och släktfiranden och nästan spendera en hel helg i sängen, det är inte helt fel faktiskt. Har även bestämt mig för att byta karriär, börja läsa på komvux och omkullkasta allt jag trodde skulle hända vid den här tiden för ett år sen. Det här kommer bli spännande.  2011 here we come!